På den här sidan skall jag försöka att berätta lite om hur jag egentligen är och beter mig. Jag är nog som dom allra flesta Dobermann-hundar, enda varelsen på jorden och något alldeles extra. Jag kräver all uppmärksamhet 24 timmar om dygnet och får jag inte det så säger jag till att jag faktiskt existerar.
Men det är väl just det som gör att jag är så omtyckt, om jag har hållit igång lite för mycket och inte hört vad husse eller matte sagt till mig och dom har hunnit bli lite irriterade på mig så lägger jag huvudet i knät eller bredvid ansiktet på dom och då brukar dom inte kunna motstå mig.

Från det att jag blev hämtad från Gummarps Kennel 020618 till för bara någon månad tillbaka så blev jag överlycklig när vi träffade andra hanhundar på våra promenader eller på hundklubben, men nu så brukar jag villa visa att jag minsann inte går åt sidan om det är någon som skäller på mig.
Men det är nog ett sätt som dom flesta hanhundar beter sig på som håller på att bli könsmogna.
När vi väl kommer lösa och får bekanta oss så brukar vi kunna leka hur länge som helst.

Skor är något som tillhör mina favoriter, när det ringer på dörren och någon kommer in så tar jag genast en sko och springer runt lägenheten varv på varv, men jag brukar numera få lämna ifrån mig skon redan efter första varvet för husse och matte säger att det blir för dyrt att hålla på och köpa nya skor hela tiden, fast jag brukar inte äta opp dom som jag "kanske gjorde då jag var lite mindre".

Mat är en av mina allra största passioner...i alla former, allt från husses matlådor till hundgodis och korv.
Husse och matte brukar placera maten längst opp på diskbänken för att svalna så husse kan ha dom till jobbet dan efter...men det har hänt ett antal gånger att jag gått förbi och fått korn på den goda lukten, och efter som jag är ganska stor numera så har jag utan problem sträckt mig efter den goda maten.
Detta har haft till följd att husse blivit utan mat på jobbet....
Jag har även lyckats med konststycket att vid två tillfällen på ett raffinerat sätt plocka bort tio korvar ur stekpannan på spisen och trollat bort dessa....sist mötte jag en förvånad husse i köksdörren när jag slickade rent mig om nosen.
Nu är det ju faktiskt deras sak att se till mig och inte lämna mig ensam kvar i köket för då vet dom att frestelsen kan bli för stor för mig som gillar mat.

Jag blir glad av att träffa folk...ja alla människor....och jag älskar barn, men jag brukar inte få slicka dom i ansiktet som jag vill göra....
När jag var en liten valp på tre fyra månader så var vi ute och gick och träffade då på ett glatt gäng äldre damer som var ute och luftade utanför ett servicehus...och jag fick gå fram och hälsa på dessa damer som också hade rullatorer.....detta har medfört att jag även nu vill fram och hälsa på alla människor som går med rullatorer.

Bära är en sak som alltid varit roligt...husses ryggsäck brukar jag få ta hand om när han kommer från jobbet och då springer jag runt till alla som är hemma och visar opp den för att tala om att husse är hemma.

Min absoluta favoritplats är i husse och mattes säng.....när jag var liten valp och kom till husse och matte för första gången så tyckte dom nog lite synd om mig att behöva ligga ensam på min plats, så jag fick sova i deras säng....och på den vägen är det.....nu har husse skavsår på knäna och hakan efter att fått ligga i fosterställning natt efter natt.....och ibland då husse och matte tar opp för mycket plats så sträcker jag bara på mig och på så sätt frigör mer plats åt mig själv.

Till sist vill jag passa på att nämna att hudben är något som jag är alldeles tokig i...och jag sätter i mig ett antal sådana i veckan, vad jag därimot inte kan förstå är husse och mattes reaktioner på att jag blir en aning gasig av dessa, det får dom nog försöka att stå ut med även om dom hotar med att placera mig ute på gården.

Men det är kanske dessa egenskaper som gör att dom tycker så mycket om mig....vi grälar ibland men för det mesta så har vi väldigt roligt tillsammans.

Skrivet av Base den 10/6-2003

Åter till sidtoppen